Första gången man får en panikångestattack är det mycket obehagligt och ofta tror man att det är något mycket allvarligare än det är, som att en hjärtattack eller att man håller på att bli galen. Det är inte ovanligt att man ringer ambulans, så starkt är obehaget. För den som aldrig har haft en panikångestattack är det lätt att tro att det sitter i huvudet och handlar om ens tankar, men det är tvärtom en mycket fysisk reaktion i kombination med en intensiv rädsla eller stark oro (eftersom man tror att nu håller man på att braka ihop totalt, något är jättefel).
En panikångestattack kan utlösas i vissa situationer eller på vissa platser, men den kan också komma när som helst och var som helst. Man kan vakna av en mitt i natten, när man är som minst förberedd på den. Det är svårt att göra något i stunden, men bara vetskapen om att det är en panikångestattack och inte en hjärtinfarkt eller något annat farligt, brukar vara ett första steg i att lära sig att hantera det. Vanligen klingar den av efter en liten stund, alltifrån några minuter till upp till en timme.
Att vi får panikångest är inte så konstigt. Det var kroppens yttersta lösning på problemet när vi, långt bak i vår historia, fanns oss stå öga mot öga med ett grottlejon. Då var det fly eller illa fäkta som gällde och kroppen ställde in sig på det genom låta hjärtat slå snabbare, andning bli ytligare, och fokusera på de kroppsförmågor som behövdes just då och inte på de som inte behövdes. Nu var det fysisk styrka som var i fokus, alltså blev matsmältningssystemet och det logiska tänkande lågprioriterat. I dag består våra faror inte av några grottlejon, utan ofta kommer panikångestattackerna på grund av en inre stress vi långsamt har byggt upp. Därför finns också boten för de flesta i att ta hand om sig själva. Fysisk träning har visat sig ha god effekt på lång sikt. Genom att ta lång promenader, investera i en träningsbänk att ha hemma och att kanske gå och simma eller rida får man en lagom blandning av olika slags fysisk aktivitet, inomhus och utomhus. Att träna får oss att må bättre inte bara fysiskt utan också psykiskt.
Träning är en god bit på vägen, men det handlar också om att lära oss att möta panikångestattackerna. Det viktigaste är att lära sig att inte vara rädd för dem, för när rädslan får greppet om oss blir de bara värre. När panikattacken väl är över en gäller det att fokusera på andningen – andas långsamt – och skärma av så mycket som möjligt av världen och alla intryck en stund. Bara var, bara andas. Med tiden lär man sig att det är obehagligt mitt i attacken, men den kommer att gå över den här gången också.
